Hej allihopa!
Igar anlande jag och Lova till hostlet tillsammans med en tjej som vi traffade pa flygplatsen. Hon ar fran Tyskland och hade ingenstans att sova. Vi ba "folj med till varat hostel gumzan"! *Snalla tjejer*
Vi traffade aven en kille, David (fran Kanada), vars hotellbokning blivit avbokad. Han fick ocksa folja med, men blev dumpad pa ett annat hostel. Det fanns inte plats for honom har :( Lova gav i alla fall honom sin mail, sa vi hoppas pa kontakt! Han kanske vill joina till Goa?
Idag har vi i alla fall fatt brunch bestalld till hostlet (lyx?!) for priset av hela 3,75 kronor var :-)
Efter detta for vi in till tagstationen for att ta taget till Mumbai City.
Vi akte en liten tuktuk-liknande grej in till stationen, och trafiken har ar mycket underhallande. Alla tutar exakt hela tiden, det finns inga filer pa gatorna och inga overgangsstallen. Om du vill ta dig nagonstans, KOR BARA! Inget hindrar dig!
Tagresan ar nog tyvarr bland det varsta jag varit med om. Det finns inga dorrar till taget, utan alla bara KLAMMER sig in och typ hanger ut och njuter av vinddraget (?). Vi hamnade aven i en vagn proppfull av man. Jag har nog aldrig kant mig sa obekvam: en utlandsk kvinna betyder absolut ingenting har. Efter att vi statt och klamts sonder mellan gubbar ett tag kanner jag en liten hand ta mig pa rumpan. JAG FROS TILL IS!!! Jag viftade runt vid roven, vande mig om och tryckte mig mot Lova. Sen tyckte jag mig aven kanna nagon leta sig mot mitt skrev, men den slutade efter ett tag. En ackelgubbe (tror det var han som tog sig friheten att kanna pa min rumpa) stod liiiiite val nara med sitt skrev tryckt mot mitt lar. Jag ville nastan hoppa av i farten.
Nar vi kommit av taget och blivit kvitt alla ackel satte vi oss pa en bank for att lasa i Lovas Indienbok. Alla, och da menar jag ALLA, stirrade pa oss som om vi var cirkusdjur. Att vara vasterlanning har ar mycket ovanligare an vad jag hade vantat mig. Det finns nastan inga sadana personer har. Du utsatts for rasism som aldrig upplevts forr. Vi sag ett gang ungdomar prata hogt, skratta och titta pa oss. Vi ba "ehhhhh", men det gar inte att gora sa mycket. Nagot annat som ocksa ar valdigt jobbigt ar allt tiggeri. Sma barn kommer fram och drar dig i armen och ber om pengar. Ganska jobbigt att saga nej :---(
Pa taget hem fran Mumbai hittade jag en vagn bara for kvinnor i taget, fatta vilken fristad!! Jag ville ba stalla mig och skrika av lycka.
Kvinnofortrycket har ar sa rumsrent att ingen tycks bry sig langre. Till exempel sa spelade det ingen roll att jag var helt ratt kladd idag, min kropp fortjanade anda ingen respekt alls. Lange leve patriarkatet!!! Det kanns ganska jobbigt. Snuskiga blickar fran snuskiga man mottes vi av hela tiden. Plus att denna dresscode kommer ge mig bonnbranna och fruktansvarda svettningar..
Vi hoppas pa battre samhalle i Goa, sa vi funderar pa att ta nattbussen dit redan imorgon.
Nu ar vi i alla fall tillbaka pa hostlet efter denna galna dag! Har ar alla man snalla. Det ar gratis internet ocksa, darfor kan jag blogga och sadar.
Som sammanfattning pa denna dag sa ar bade jag och Lova mkt stolta over oss sjalva, da vi anda har hallit lugnet trots att mycket har gatt heeeelt fel. Alla kvinnor har ar sa vackra, de har jattefina klanningar och sant pa sig. Det ar skont att inte frysa. Det serveras gratis flaskvatten har pa hostlet. Det ar mkt bra!
Hoppas alla har det bra dar hemma, sa ska jag och Lova leta reda pa sol och bad har borta. Kanske kan vi hitta en stad med bara kvinnor!!?!!?? Livet!
Puss och kraaaaam~~~~
